| D et b�rjade en sn�ig marsdag n�r jag till skolan var p� v�g. Jag f�ljde intet ont anande med str�mmen av elever mot Gbg f�r att sedan p� h�llplatsen "Liseberg" byta till t�get mot mitt m�l H�rryda Kommun och gymnasieskolan Huleb�ck, d�r jag skulle ut�va mina schemalagda lektioner. Allt b�rjade bra. Jag m�tte upp mina klasskamrater p� stationen och t�get mot Bor�s anl�nde. Det var dock utomordentligt fullt av resen�rer. Detta gav varken mig eller mina kamrater n�gra kalla k�rar men efter att d�rren st�ngdes och jag och Tommy inte l�ngre kunde ombord g�, s� b�rjade vi undra hur fan vi nu skulle till skolan f�rdas? Vi gick mot det s� kallade kaf�t p� den �vre v�ningen av stationen och k�pte oss varsin godisbit. Detta var dock ingen tr�st. Det var skoldag f�r fan, och vi hade f�tt det gynnsamma �gonblicket till ledighet eftersom att n�sta t�g inte gick f�rr�n tre timmar senare. Det sn�ade och var slaskigt ute s� det gav oss �nd� ingen tr�st.
S� vi vandrade ut fr�n stationen mot oanade m�l uti G�teborg.
P� v�g mot Centralen t�nkte vi och fortsatte. F�rbi Ullevi fortsatte vi.
Vi vandrade d� sonika tillbaka till korsv�gen d�r vi en g�ng tidigare varit i n�rheten av innan vi gick ifr�n t�gstationen. Femman anl�nde mycket snart efter att vi sett den g� en g�ng. Sp�rvagnen tog oss till �nskat m�l och vi steg av. Mot berget! Efter att vi fick en del sv�righeter med att v�lja r�tt v�g �ver berget valde vi en och b�rjade vandra.
Vi fortsatte och fortsatte. Till slut s�g vi en mystisk skylt d�r det stod "Runt stora Delsj�n".
S� vi fortsatte runt Stora Delsj�n. Detta val blev senare ett av de mest fatala f�rutom det valet att g� till skolan. Vi sm�pratade under tiden om hur fantastiskt bl�sigt det var just d�r vi gick. Sn�n yrde och vi hade n�stan ingen k�nsel i h�nderna. Vid denna tidpunkt lade Tommy m�rke till en stor antenn p� andra sidan sj�n.
Vi best�mde att det var s�krast om vi fortsatte tillbaka och sedan tog v�gen mot masterna. Detta var ett av v�ra mera lyckade val. F�r efter att ha g�tt tillbaka en bit p� en halvtimmes marsch s� hittade vi �ven en karta som vi s� dumt hade g�tt f�rbi innan d�r vi kunde l�sa av vart vi befann oss. Detta gjorde att vi p� nytt fann mod att forts�tta och nu visste vi till och med n�stan v�gen. Efter n�n halvtimma, timmas vandring s�g vi helt pl�tslig civilisation! Vi jublade och b�rjade se p� nytt hur mycket n�rmre vi kommit. Detta var i och f�r sig lite fel f�r vi hade inte kommit s� l�ngt som vi trodde. Vi fortsatte mot motorv�gen som vi s� l�tt skymtade i horisonten och best�mde oss �terigen f�r att k�mpa och inte vila. Vila var inte ett val. Vi hade genomlidit vandringen i nu kanske tv� timmar och tv� ytterligare timmar stod och v�ntade p� oss utan att vi anade det. Vi kom fram till motorv�gen och efter att f�rst v�lja fel sida och sedan n�stan hamna uppe p� motorv�gen i motsatt k�rf�ltsriktning s� valde vi tillslut v�gen bredvid motorv�gen som ledde oss in till M�lndals Kommun. Vi s�g skyltar som indikerade p� att Stora Delsj�n runt b�rjade s�r vi var nu. Vi ins�g f�rst nu hur otroligt fel vi vandrat. Men det l�t vi oss inte bli nedst�mda f�r. Nej! Vi fortsatte med gott mod och starka ben. Efter att vi b�rjat undra var den korsning vi trodde att vi skulle m�ta hamnat, kom vi p� att det nog var p� det viset att den korsning vi hoppades m�ta, l�g en ganska ansenlig l�ng bit d�rifr�n och att vi f�rmodligen inte skulle vara vid den f�rr�n om en halvtimma. Det gjorde oss dock inte heller nedst�mda. Bara sm�tt irriterade och vi k�nde hur v�ra f�tter v�rkte. Vi gick l�ngs motorv�gen, igen, och kom efter att n�stan g�tt hela biten till korsningen att det nu inte var l�ngt kvar. Ett ljus b�rjade lysa i v�ra sinnen och svetten rann. Vi var nu mycket tr�tta och vid den h�r tiden hade Tommy dessutom ringt till Martin Beck och sagt att v�r fr�nvaro fr�n skolan berodde p� att vi befann oss l�ngt d�rifr�n, men att vi var dit p� v�g. Martin skrattade i telefonen. Nu hade vi n�tt v�r efterl�ngtade korsning. Den var stor och hade fyra h�rn. Vi valde att g� mot centrum och s� blev det. Nu t�nkte vi att det inte var l�ngt kvar. �nd� var det minst en halvtimma eller till och med en timma till innan vi s�g till n�t centrum. Vi gick och gick, och blev n�stan p�k�rda ett antal g�nger. Tr�ttheten var v�r st�rsta fiende. Det var nu ett tag sedan vi b�rjat t�nka p� mat. Ljuvligt varm och v�lsmakande mat. Jag personligen l�ngtade efter kaffe och bulle, men inte minst mat som Tommy skrek p�. Det var n�stan s� att vi yrade. Precis innan korsningen som vi kommit fram till tog vi �ven en av v�ra spr�ngmarscher f�r att skynda p� allt vandrande en aning. D� var vi b�da n�ra att svimma. En ganska lustig k�nsla av tr�tthet. Vi kom till slut s� n�ra centrum att vi kunde skrika ut var sitt gl�djetjut. Vi fick ett telefonsamtal fr�n Martin Beck igen som undrade hur det l�g till ute p� v�garna.
Detta gav Martin ett �nnu lustigare skratt. Men vi fortsatte och kom till slut fram till den trevliga korsning d�r 703:an, Gr�n och diverse andra bussar korsar varandras v�gar och d�r s�g vi hur n�ra vi var v�rt m�l, skolan med stort s. Vi traskade p� k�nde doften av mat �ven om det inte existerade en s�dan doft. Vi anl�nde till M�lnlycke Centrum, gick d�rigenom mycket fort. Skuttade in p� skolg�rden, titta f�rbi bamba och n�dde upplysningen om att det denna elakartade dag serverades fisk. Detta var inte en efter-vandring-i-fyra-timmar m�ltid som vi ville ta del av. Ist�llet gick vi till sk�pen d�r vi m�tte Martin B�ck, John Wennerberg och resten av sl�ddret. De skrattade sm�lustigt. Vi k�nde hur f�tterna, axlarna, kroppen v�rkte. Mycket slitsamt hade det varit, men vi hade klarat av det! Fyra timmar, utan mat, utan vatten, utan vila! Detta var n�got som vi aldrig kommer att gl�mma. Mardr�mmarna h�ller i sig fortfarande trots att det nu �r m�nga dagar sedan. V�r k�re svenska l�rare och klassf�rest�ndare, Anders Karlsson, gladde sig �t v�ran strapats. Det gjorde alla andra l�rare och kamrater ocks� tycks det. Mycket trevligt. I vilket fall som helst var det j�vligt jobbigt. Men det var o andra sidan mycket frisk luft ute vid Delsj�n som inte ni andra f�tt ta del av, f�r det gick fan inte att undg� inandas den f�r de bl�ste s� f�rbannat.Av Joakim � Tommys och mina egna v�gnar. |
